Sommaren 2011 såg jag en annons på ifokus.se om ett litet hingstföl vid namn Furunäs Yster. Jag mailade Lottie på Furunäs på en gång och vi fick bra kontakt.Jag tingade den söta lilla hingsten då jag föll pladask för honom! Vid denna stund visste inte mina föräldrar något då jag först och främst ville veta om det gick att tinga honom, priser osv. Jag berättade för mamma och hon va något tveksam till detta då vi aldrig planerat att köpa häst, det var bara en dröm. Jag övertygade mamma som sedan övertygade pappa. Vid denna stund hade jag redan löst allt praktiskt så som stallplats osv. Detta skulle vara en julklapp till mig och mina syskon som fortfarande inte visste om nånting! Vi bestämde oss för att åka och kolla på Yster och hans mamma Shakira och om vi var nöjda kunde vi ta med dom på en gång. Datumet blev 25 september 2011.
Vi kom fram runt lunchtiden den 25 september och jag föll direkt för den svarta lilla hingsten! Vi bestämde oss för att köpa dom! Jag var den lyckligaste på planeten och jag trodde jag fortfarande drömde! Vi körde hem och parkerade utanför Kungsbyn, där dom skulle stå tillsvidare. Jag tog en promenad med dom och ställde mig utanför hagen då pappa körde in på parkeringen med min syster blundandes. Han sa åt henne att hon fick gå ur och titta, vilket hon gjorde. Till hennes förvåning stog jag där med ett shettissto och ett underbart föl! Hon fattade inte alls först men jag sa: Det här är Yster, han är vår häst! Hon tittade på mig och fattade ingenting och det tog ett par timmar innan hon förstog vad som skett, hon började gråta och blev så glad!
Ett par dagar gick och vi var där dagligen. En dag fann vi Yster liggandes med mulen i backen, trött och slö. Jag rusade fram och märkte att något var fel! Jag lyckades få honom att resa sig upp och vid detta tillfälle bajsade han ut vuxna spolmaskar på 10-12cm framför ögonen på mig! Jag ramlade nästan baklänges och ringde veterinären på en gång! Hon sa att vi skulle avmaska honom med Axilur vilket vi gjorde. Jag hade nu lyckats få en ny stallplats, i en riktig box i ett stall bara 5min från oss. Vi tog en promenad dit redan nästa vecka! Eftersom varken Shakira eller Yster var hanterade fick dom stå inne i karantän då endast vi i vår familj fick hantera dom. Det tog ett par dagar och sedan var båda tillgiva och vi hade vunnit deras förtroende! Dom kunde äntligen gå ut i hagen och äta färskt gräs och busa som vanligt!
Jag började köra in Shakira och tränade båda dagligen med sociala saker så som repgrimma, NH osv. Jag lyckades galant och jag hade nu två helt underbara ponnysar! Vi var där dagligen för att se till dom och mysa och trä'na med dom och man såg att båda älskade när vi kom!
Vintern gick och dom mådde toppen! Shakira var nu inkörd och jag hade satt igång Yster på avvänjning vilket gick väldigt bra. Början av 2012 valde vi att ställa ut dom på lösdrift då vi hela tiden fick höra at "Shettisar ska då inte stå på box! Dom ska gå på lösdrift" osv osv så vi gjorde det. Det gick bra till en början men sen började Yster äta dåligt. Alla hade in olika mycket mat och olika många högar. Jag la alltid fler högar än hästar och högarna låg långt ifrån varann för alla skulle få äta, men det fanns två andra, stallägaren och dennes kompis som gav allt för lite mat och för några högar. Mina två blev undanskuffade.
Jag la upp annons på Ysters fina mamma då vi inte ville ha mamma och son. I samma veva skulle vi ta träckprov vilket vi gjorde. Proverna visade 0 på Shakira och 150 på Yster i stora/lilla blodmasken. Veterinären sa att vi inte skulle avmaska då dom skulle ha över 1000 för att man skulle avmaska. Vi lyssnade och gjorde ingenting åt saken. Eftersom Yster började gå ner i vikt och jag blev allt oroligare så sa min lärare åt mig att göra en ny foderstat, till detta behövdes en höanalys vilket jag frågade stallägaren om, svaret jag fick vart " Nej det behövs inte. Det är ett sånt bra hö". Vi dumma människor lyssnade ju självklart då alla tyckte hon va så bra.
Shakira såldes under påskveckan då jag tyvärr var i Turkiet med min mormor. När jag kom hem var Yster allt smalare och jag oroade mig mer än någonsin! Stallägaren sa att det skulle bli bra. Han fick "massor" av mat när hon gav (vilket inte är sant! Det var jag som gav mer för han skulle kunna plocka som han ville och för det inte fanns nånting alls att äta i hagen!!) och det var för han saknade sin mamma sa hon. Vid detta tillfälle började folk flytta sina hästar till andra stall och vi hade nu bestämt för att köpa en ny familjemedlem. Turok hämtades påskhelgen och i början var Yster skeptisk till sin nya kompis och var rädd att vi skulle glömma honom. När han väl förstog att vi aldrig skulle glömma honom blev han mer tillgiven sin nya kompis! Dom blev bästisar och det kändes skönt att dom hade varann!
Det var maj och vi skulle ut på avelspraktik. Jag hade praktik hos Johanna Nordin i Bonde söker fru då hon hade shettisstuteri och shettisar är min favvoras! Vi kom bra överrens och hade väldigt roligt ihop! Jag berättade för henne om tillståndet och hon tyckte allt lät underligt. Hon följde med mig till stallet och tittade på dom och såg på en gång att Yster inte mådde bra! Hon kollade även på höet som skulle vara "såå bra" och konstaterade att det inte alls var bra! Vi bestämde att flytta våra killar till Johanna tills Yster var bättre och tills vi hittat ett annat stall. Vi kom överens om att avmaska killarna för att inte hennes drätiga ston skulle få mask från våra. Vi avmaskade dom och väntade.
Vi stog inne i killarnas box och pratade jag, mamma, Johanna och min syster Alva och jag sa att "Jag hoppas Yster har mask för då vet vi varför han vart så hängig och mår dåligt". Jag kladde Yster när jag sa det och i samma stund bajsade han ut ett 20tal fullvuxna spolmaskar på 10-12cm!! Vi fick alla en chock och dagen efter åkte vi till veterinären med en av Johannas hästar för undersökning och jag rådfrågade då veterinären om det som hänt dagen innan, hon sa att det tyvärr bara var 50% chans att han överlevde. Jag bröt ihop inne på kliniken och Johanna kramade om mig.
Med tiden blev Yster allt bättre, han blev piggare och började busa med Ture allt mer! Jag blev så glad att min fina prins mådde bättre! Han var piggare och hade glansiga ögon, han mådde bra! Vi kunde äntligen börja ta promenader igen och det uppskattades mycket! Efter ett tag började vi tömköra honom och han verkligen älskade det! Min älskling mådde nu bra!
Under sommaren fick han äta upp sig och tillslut fick han även gå på sommarbete med Johannas hästar och sin bästa vän Ture! Han kunde nu äta upp sig och han mådde betydligt bättre! Vi var fortfarande där jämt och ibland sov vi även över hos Johanna för att kunna springa ut till killarna när vi ville!
Det blev augusti och den förra ägaren till stallet vi stog i hade nu flyttat ut ur stallet och vi bestämde för att flytta tillbaka dit. Vi pratade med ägaren till marken och även han som arrenderade ut stallet till den förre idioten och vi fick nu hyra lösdriften själva! Vi började rensa i hagen och tog bort massa skit, klippte bort rosenbuskar som tidigare rev sönder alla täcken, satte nu tråd, tog bort stenar dom kunde göra sig illa på och massa annat! Vi var där tre dagar från morgon till kväll och den fjärde dagen kunde vi äntligen flytta tillbaka killarna till sin förra hage! Dom kunde beta helt ostört och jag var så lycklig!
Eftersom idioten som arrenderade stallet förut vägrade göra rent i ligghallen så tog vi saken i egna händer. Vi tömde ligghallen och jag kan tillägga att underlaget hade börjat mögla för hon aldrig tömt det, vi skurade från topp till tå, målade om, delade av ligghallen och gjorde det till en box. Jag tycker det är så enormt skönt att vi för det första är helt själva här uppe och för att killarna har ALLT för sig själva! Nu kan jag se hur mycket dom äter och dricker osv! Vi beställer även eget hö som vi VET är bra hö!
Vi har gått igenom mycket med Yster och jag kan äntligen säga att han är frisk och kry! Hade det inte vart för att vi fått flytta till Johanna så hade Yster inte levt idag och jag kan inte tänka mig ett liv utan min prins! Vi har gått igenom mycket tillsammans och det har fört oss närmare varann än normalt! Han är min kille, han gnäggar när man kommer, han kramas och älskar att bli pussad på mulen! Yster, min fina fina kille, jag älskar dig mer än något annat och jag lämnar dig ALDRIG!! Du får mig alltid på bra humör, du gör en glad när man är ledsen, du finns alltid där för en! Vi kommer stöta på många fram- och motgångar men inget kommer någonsin få oss att glida ifrån varann! Vårt band är starkare än något annat och jag älskar dig så enormt mycket min fina kille! Jag kommer alltid finnas där för dig, alltid! Puss på dig min finaste!!<333
Kan tillägga att jag alltid börjar gråta när jag berättar om detta! Videon jag lagt till innan har jag gjort och varenda ord i texten är till mina killar! Jag kommer alltid finnas där för dom!<333
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar